Jag hör orden. Jag ser orden. Jag vill inte. Jag klarar de inte. Jag börjar må illa, jag vill bara gråta. Jag vill inte påminnas om döden. Jag vill inte påminnas om de förflutna. Så många älskade har lämnat mig. Varje gång jag ser orden, hör dom eller påminns om dom vet jag att det är påväg igen. Om de är någon jag känner eller inte, det spelar ingen roll längre, jag har känt smärtan och vet vad dom går igenom. Efter snart en handfull begravningar i mitt liv vill jag inte på fler, inte på länge.