Jag längtar hem. Jag åker iväg för att slappna av. Som många andra också gör. Man tänker alltid det "gud vad skönt det ska bli att komma iväg och slappna av" Gör man det när man är borta? Nej. Iallafall inte jag. Jag saknar min säng. Saknar att bara kunna sitta och göra ingenting. Det som jag hade planerat att göra här?! Jag kan inte slappna av. Det enda stället som jag verkligen slappnar av på är i älsklingens famn. Den famnen finns inte här. Jag saknar tryggheten. Även om jag saknar dessa människor här nere när jag är hemma så är det ändå i östersund som är mitt hem. Jag saknar det ännu mer när jag är borta.

Imorgon är det 4 dagar innan jag är hemma igen. 5 dagar innan jag får min lön som jag redan bränt upp. 8 dagar innan jag flyttar in till stan igen. 10 dagar innan skolan börjar. Men det jag längtar efter mest, är att få komma hem och pussa på Henke. Bara kunna ligga ner och ta det lugnt. Här nere finns inte det lugnet. Man ska hinna med så mycket under så kort tid och ändå hinns inte allting med. Varje dag är det någonting som ska göras, planeras och uppfyllas. Det är inte det där att kunna ligga kvar i sängen och dra sig till mitt på dagen.

Borta bra men hemma bäst.