Det kan inte vara sant. Det jag har kollat på sedan jag var liten. Det jag alla gånger har åkt och kollat på bio tillsammans med familjen salomonsson/Östman och familjen olofsson. Det är inte fören nu de sista filmerna som vi inte varit iväg tillsammans och nu är det slut. Jag ligger och kollar på den sista nu och det sticker faktiskt lite i bröst av att tänka på att det inte kommer fortsätta. Har ju växt upp med Harry Potter, Harry påtår och allt vad vi nu kallar honom i min familj. Vila i frid filmerna. Jag kommer sakna er <3

Ännu en dag satt jag på matten, gjorde ett tal men sedan fattade jag ingenting igen. Jag säger bara det att jag har tur att jag har en mamma som kan förklara allt komplicerat för mig. För annars hade jag stuckit för länge sedan. För vad är det för mening att sitta kvar på en lektion jag inte lär mig något på? Och aldrig lära mig? Visst jag sitter i tre timmar varje fredag och gör ingenting. Får ta hem allting och sedan jobba ännu fler timmar efter att mamma förklarat hur man gör. Frustrationer uppstår, ilska och lesshet. För ingenting kan göra mig så arg som när jag försöker förstå. Att sitta i timmar och lyssna men ändå inte fatta ett piss. Men det är bara att inse det. Det är inte mig det är fel på, utan dom som förklarar. För såfort mamma slår upp häftet och förklarar börjar jag förstå. Det min lärare behöver 9 timmar på sig att förklara behöver mamma 30 min. Det gör mig frustrerad. Folket runt mig gör mig frustrerad för dom gör det svårare än vad det redan är. Jag hatar Matte B, så är det bara. Och det är inte något jag skapat, utan mina lärare.