Give me the days when everything was in order.
Kan man glömma något som är oförlåtligt?
Om jag hade vetat att det skulle bli såhär hade jag aldrig accepterat det.
Att behöva läsa om ditt liv på facebook.
Det ska fan inte vara så!?
Du har skaffat dig något nytt och glömmer bort det gamla.
Precis som en tröja.
Man har den ett tag, sedan köper man en ny och den gamla glöms bort.
Förut gick jag runt och väntade.
Men det gör jag inte längre.
Ett samtal, ett smsa eller ett inlägg på facebook är för mycket begärt.
Det är bara nya som förtjänar det.
Hur ska jag hunna glömma och förlåta?
Rädslan av att det ska hända igen kommer aldrig försvinna.
Jag vet att du en vacker dag kommer att förstå.
Men jag vet inte när den dagen kommer att komma.
Om den någonsin kommer att komma innan det för försent.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig.
Tänker du på oss lika ofta?
Jag tar upp telefonen och slår ditt nummer.
Men ångrar mig.
För vad tjänar det till?
Vi saknar dig.
Varför gör det så ont?
Något som jag länge har undrat över är. Varför småsår svider mer än köttsår? Idag när vi satt och rensade detta underbart goda älgkött så skar jag mig på fingrarna. Två stycken. Det kändes då som att det skulle blöda floder men det syntes inte ens. Det gick över och jag tänkte "jag inbilla mig väl". Men, det gjorde jag inte. För nu värker mina fingrar igen men jag känner mig så dum när det inte ens syns?! Detta är något som jag stör mig så sjukt mycket på. När man blöder floder gör det knappt ont, när det inte syns känns det som man ska blöda floder.
Det är så, ja. Jag vet. Alla säger det. Men är det någon som har en vettig förklaring?
World Trade Center, tvillingtornen.
Idag är det 10 år sedan world trade center rasade. Tiden går så fort. Jag var 6 år då, nästan 7. Och kommer faktiskt ihåg denna händelse. Så tragiskt, så hemskt. Att folk har mage till att göra sånt här. När jag gick i 9an gjorde jag ett stort arbete runt denna händelse. Och jag kan tala om för er, jag förstår fan ingenting. Så många sidor, så många ord. Men ändå förstår jag inte varför dom gjorde det, vad grunden till att döda så många människor var. Jag tror min uppsats blev runt 20 sidor allt som allt. Och det var bara lite av allt jag kunnat skriva. Men är det någonting spännande ni vill läsa om så läs om denna händelse.
Mina tankar har idag gått till alla anhöriga som förlorade sina nära och kära just denna dag för 10 år sedan.
Min hjälte, mitt hopp, mitt mod
Spellistan "mysig musik" spelas ut högtalarna. Känslan jag får när jag kollar ut i det svarta mörker. Vintern är påväg och det blir mörkare för var dag. Känslan av att sitta ensam, tyst, tomt och framförallt stort. Låter musiken bara få flöda på. Släppa alla tankar. Försöka minnas allt från att man var liten. Från då allt var perfekt. Då man trodde att ingenting kunde förstöras. Släppa allt man har på sina axlar. Känslan då man inte längre vill skrika av panik. Den släpper. Jag behöver dig. Jag behöver så många för att må bra. Jag hatar ensamhet. Men ibland är det så jävla skönt. Att kunna släppa en tår, utan att någon ska försöka förstå. Att lägga sig på golvet, och låtsas att man ser himlen. Utan att någon ska försöka förstå. Det är så många nätter som jag saknar. Så många nätter som jag önskar aldrig skulle ta slut. Så många stunder som jag saknar. Som jag aldrig kommer få uppleva igen. Som bara fanns en gång i tiden. Som inte längre finns. Men jag är också så glad att jag kommer uppleva nya saker. Som jag önskar att jag kunde uppleva med vissa personer. Men det är bara fortsätta le och dölja min sorg. Min sorg som aldrig kommer löna sig att visa. Hur mycket jag än vill. Allt släpper. Jag vill inte tänka på det.
Jag vill se framåt. Ibland är det svårt, men det finns en person i mitt liv som får mig att se positivt på mitt liv. Som försöker att ge mig allt jag önskar mig. Som alltid finns för mig när det är svårt. Som finns när jag bara vill säga hej. Det är min mamma. Hon är den enda i hela världen som jag vet inte skulle lämna mig. Som jag vet skulle stanna. Som jag vet skulle kunna ta sitt liv för att rädda mig. Som jag vet skulle kunna mörda och sitta inne för mig. Det är hon som kan ta mig i sin famn och berätta historier. Som kan få mig att känna mig liten igen, men ändå så stor. När jag skriver det här mamma så gråter jag. För jag är glad att jag har en mamma som dig. Som ställer upp i alla lägen. Även om jag vet att jag ibland kan vara självisk, idiotisk och dum. Så ska du veta att jag älskar dig.
Tillsammans du & jag ska vi ta oss igenom allt.
Det finns ingen som du.
Du är den starkaste jag vet.
Jag älskar dig mamma.♥
Jag tänker på dig, mest varje dag.
Du dyker upp någon gång då och då.
Jag undrar om du saknar mig.
Om du ens tänker på mig.
Ibland undrar jag om du ens kommer ihåg mig.
När vi stöterpå varandra har du aldrig tid att prata.
Jag önskar att det ibland var, du & jag.
Som det var förut.
Jag saknar dig, min vän.
Varför?
Jag vill veta vad jag ska göra.
Alla säger, en sak.
Men jag säger, ingenting.
Det är så många frågor jag vill ha svar på.
Men en sak vet jag, jag älskar min pojkvän mer för varje dag som går.
Om det ändå gick
Jag önskar att jag kunde förstå vissa människor.
Lägg dig ner och ta det lugnt, man hinner
Jag längtar hem. Jag åker iväg för att slappna av. Som många andra också gör. Man tänker alltid det "gud vad skönt det ska bli att komma iväg och slappna av" Gör man det när man är borta? Nej. Iallafall inte jag. Jag saknar min säng. Saknar att bara kunna sitta och göra ingenting. Det som jag hade planerat att göra här?! Jag kan inte slappna av. Det enda stället som jag verkligen slappnar av på är i älsklingens famn. Den famnen finns inte här. Jag saknar tryggheten. Även om jag saknar dessa människor här nere när jag är hemma så är det ändå i östersund som är mitt hem. Jag saknar det ännu mer när jag är borta.
Imorgon är det 4 dagar innan jag är hemma igen. 5 dagar innan jag får min lön som jag redan bränt upp. 8 dagar innan jag flyttar in till stan igen. 10 dagar innan skolan börjar. Men det jag längtar efter mest, är att få komma hem och pussa på Henke. Bara kunna ligga ner och ta det lugnt. Här nere finns inte det lugnet. Man ska hinna med så mycket under så kort tid och ändå hinns inte allting med. Varje dag är det någonting som ska göras, planeras och uppfyllas. Det är inte det där att kunna ligga kvar i sängen och dra sig till mitt på dagen.
Borta bra men hemma bäst.
Kommer aldrig förstå
Vill inte vara den längre.
Oviktigt
Suttit i solen hela dagen. Har inget vettigt att skriva. Ni ska få höra om hela min yra och se lite bilder när jag får tid. Men vet inte när det är. Ändrat lite i designen. Tryck F5 om du inte ser det.
Jag saknar dig.
Vissa stunder mer än andra.
Nu är en av gångerna.
Vissa stunder mer än andra.
Nu är en av gångerna.
Open your eyes and see what i saw
Tänk efter innan ni slänger ur en massa skit.
Helt oredigard bild.
Det är många som tror att dom förstår mig. Som vet hur jag fungerar, vad jag tycker jag tänker. Men det är nog ingen som egentligen gör det. Jag är kan gå från glad till ledsen på 10 sekunder utan att någon förstår varför. Men jag vet, och det är ingen annan som kommer att förstå det. Jag har varit med om mycket i mitt liv. Vissa saker önskar jag kunde hända igen och vissa saker önskar jag aldrig hade hänt. Men det som varit har varit och det går inte ändra på det. Hur mycket man än vill.
Jag tar inte åt mig kränkande saker som folk säger till mig, för när folk säger det till mig är dom bara avundsjuka men när folk pratar skit om andra och andras problem, tar jag åt mig. För jag vet. Jag vet så väl inom mig att jag har exakt samma brister. Det är det som biter tag och gör ont. Någonting som jag inte tål att folk pratar skit om är bland annat acne. För det är någonting som har fått mig att må psykiskt dåligt genom åren. Ingen vet om den känslan jag gick och bar med mig varje dag. Varje gång jag kollade mig i spegeln. Varje gång någon klagade på att dom hade fått en finne. Ingen förstår den känslan. Ingen som aldrig haft det problemet. Så jag säger bara det till er som klagar på att ni får en finne på näsan och ut över det har nästintill perfekt hy. Håll det för er själva. För det är ingen som ni sårar så mycket som ni sårar dom som haft samma känsla som mig i flera år.
Jag har lärt mig genom dessa år att stå upp för mig själv och våga vara den jag är. Jag har inte valt det. Men det är någonting som jag kommer att få leva med resten av livet. För det är ingenting som kommer att försvinna. Utan det har satt spår i både kropp och själ. Jag har heller inte samma problem som jag hade för några år sedan. Men jag säger bara det till alla som kan slänga ur sig en massa saker som folk inte väljer själva. Tänk er om det hade varit er själva. Tänk hur ni hade mått och tyckt om det ni slänger ur er. Jag är inte perfekt och aldrig slänger ur mig saker om andra, för det gör alla. Men jag vet iallafall om känslan och önskar att jag aldrig hade fått veta den.
Jag tar inte åt mig kränkande saker som folk säger till mig, för när folk säger det till mig är dom bara avundsjuka men när folk pratar skit om andra och andras problem, tar jag åt mig. För jag vet. Jag vet så väl inom mig att jag har exakt samma brister. Det är det som biter tag och gör ont. Någonting som jag inte tål att folk pratar skit om är bland annat acne. För det är någonting som har fått mig att må psykiskt dåligt genom åren. Ingen vet om den känslan jag gick och bar med mig varje dag. Varje gång jag kollade mig i spegeln. Varje gång någon klagade på att dom hade fått en finne. Ingen förstår den känslan. Ingen som aldrig haft det problemet. Så jag säger bara det till er som klagar på att ni får en finne på näsan och ut över det har nästintill perfekt hy. Håll det för er själva. För det är ingen som ni sårar så mycket som ni sårar dom som haft samma känsla som mig i flera år.
Jag har lärt mig genom dessa år att stå upp för mig själv och våga vara den jag är. Jag har inte valt det. Men det är någonting som jag kommer att få leva med resten av livet. För det är ingenting som kommer att försvinna. Utan det har satt spår i både kropp och själ. Jag har heller inte samma problem som jag hade för några år sedan. Men jag säger bara det till alla som kan slänga ur sig en massa saker som folk inte väljer själva. Tänk er om det hade varit er själva. Tänk hur ni hade mått och tyckt om det ni slänger ur er. Jag är inte perfekt och aldrig slänger ur mig saker om andra, för det gör alla. Men jag vet iallafall om känslan och önskar att jag aldrig hade fått veta den.
En saknad.
Igår när jag och Liss gick hem så insåg jag fan hur mycket jag saknar att hålla på med hästar. Snart är jag igång igen, snart. <3
Jag älskar er.
Det finns två tjejer som jag är så glad över att jag har träffat i år.
Amanda & Jonna.
Går inte att beskriva med ord hur glad jag är över det.
Ni får mig alltid att skratta, le och må bra.
Men det bästa av allt är att det är vi tre.
När vi tre är tillsammans skiner solen.
Värnamo 20/3 - 23/3-11.
Inget slår de.
Amanda & Jonna.
Går inte att beskriva med ord hur glad jag är över det.
Ni får mig alltid att skratta, le och må bra.
Men det bästa av allt är att det är vi tre.
När vi tre är tillsammans skiner solen.
Värnamo 20/3 - 23/3-11.
Inget slår de.
Jag saknar dig.
Något hände och det kom något emellan.
Jag saknar dig, som du var.
Att ligga i din famn.
Då du var min.
Den tiden är förfluten.
Den tiden kommer inte komma tillbaka.
Men jag behöver det ibland.
Jag hoppas varje dag.
De orden du skrev fick mig att falla i tårar.
Jag önskar jag fick höra dom lite oftare.
Att få känna att det var sant.
Du är inte längre min.
Någon tog dig ifrån mig.
Jag saknar dig.
(Det är inte vad alla kommer tro att det är.)
Jag biter ihop, för jag har mina VÄNNER.
Det är lättare att svika, än att bli sviken.
Det är lättare att ignorera, än att bli ignorerad.
Det är lättare att låtsas, än att vara ärlig.
Det är lättare att ljuga, än att tala sanning.
Jag blev sviken, sårad och arg.
Men det som gjorde mig mest sårad var, att du inte kämpade mer.
Jag har kanske inte många vänner.
Men jag vet iallafall vilka som är mina sanna vänner.
Det är lättare att ignorera, än att bli ignorerad.
Det är lättare att låtsas, än att vara ärlig.
Det är lättare att ljuga, än att tala sanning.
Jag blev sviken, sårad och arg.
Men det som gjorde mig mest sårad var, att du inte kämpade mer.
Jag har kanske inte många vänner.
Men jag vet iallafall vilka som är mina sanna vänner.
